När vet man att ett förhållande är över?

Är det när kärleken är borta, och man har slentrian? När rutinens boja börjar dra oss ner i bekvämligheternas vakum?

Eller kan man känna kärlek och samtidigt inte får det att funka?

Hmmm… det där är säkert olika från förhållande till förhållande. Eller rättare sagt från person till person. Det beror säkert på vad man hade för förväntningar på relationen när man gick in i det. Eller att man helt enkelt inte får ut vad man önskar få ut. När det tar mer än det ger. Och en del kanske till och med inte är villiga att ge något alls, utan bara tror att det funkar av sig själv.

Det viktiga är att det finns balans! och obalans gör att vågen slår över, och man öser sin energi över någon annan. Resultataet av det blir så klart att man tömmer sig själv.

Kan kärleken leva om det inte finns tillit? Vacklar kan vi alla göra,både i tillit till vår partner och till oss själva, och är man öppen och beredd att kämpa för kärleken,kan man säkert stötta varandra, och få tillbaka balansen igen. Men om det är det almänna tillståndet, så trasas nog kärleken sönder till slut.

Det är nog grymt viktigt att man gör klart förväntningarna i början, annars kommer besvikelserna ganska snart.  Och att man försöker tillgodose båda parternas önskningar / förväntningar. Och är beredd att jobba med det.

Det är så grymt mycket som ska falla på plats i en relation, att ibland undrar jag när jag ser på ”lyckliga par” så undrar jag hur i helvete gör dom???  En stor eloge till dem, helt klart!!!!

En sista fråga bara, när vet man om man ska ge upp, eller om man ska stanna och fighta för sin kärlek???

”fundersam”

/

When do we know that a relationship is over, and time to give up?

Is it when the love is gone, and it has been routine? When routine fetter starts dragging us down into the vacuum of comfort?

Or we are still in love, but we can not make it work?

Hmmm … that’s certainly different from one realation to another. Or rather, from person to person. It certainly depends on what we had for expectations of the relationship when we went into it. Or that we simply do not get what we want to get out. When it takes more than it gives. And some people may even not be willing to give anything at all, they may just think that it works by itself.

The important thing is that there is balance! The imbalance makes the wave of strikes, and that are pouring the energy from us.

Can love survive if there is no trust? Falters, we all do, both in confidence to our partners and in ourselves, and if we are open and willing to fight for love, we can certainly support each other, and regain balance again. But if it is down in general condition, probably torn love apart in the end.

It’s probably of an huge important to make clear expectations at the beginning, otherwise the disappointment appears pretty quickly. And an attempt to satisfy both parties’ desires / expectations. And that both are willing to work it out.

It is so fucking hard to make all the pices to fall into place in a relationship, and that is sometimes that stikes me when I see some ”happy couple”. I wonder how the hell are they doing?? A great tribute to them, certainly!!

A final issue that is running around in my head now: -When do we know when it is time to give up and move forward, or to stay and fight for the one we love??

”confused”

• Vet du när det är dax att släppa, eller stanna och kämpa för ett förhållande?
• Do you know when it’s time to drop, or stay and fight for a relationship?
• ¿Sabes cuándo es momento de bajar, o quedarse y luchar por una relación?

Att vara nyförälskad är en underbar känsla!

Den lyfter en, man blir kär & galen, man får energi samtidigt som den är tar ens energi. Men såååå underbar, eller hur.

Man träffar någon som det klickar med, blir förälskad, so far so good… men sen, vad händer sen?!

Jo, då börjar ”jobbet”, man börjar lära känna personen i fråga på djupet, här brukar det komma en och annan överraskning, när man börjar se hela människan.  Samma gäller för oss själva, helt plötsligt ska man släppa in någon, avslöja sig själv, ge av sig själv. Och det kan vara extremt läskigt. Men samtidigt underbart om man möter någon som kan älska en för den man är! Som låter oss vara den person vi är.  I det börjar sammansvetsningen i ett partnerskap. Man börjar växa tillsammans. Det börjar bli något mer än ”bara” passion och en brinnande längtan att alltid ha den personen vid sin sida.

Mycket handlar om rädsla, förhoppningar. När man älskar någon kan det lätt bli att man blir rädd att förlora den personen. Man kan oxå bli rädd för att ge allt av sig själv. Men det är just de farhågorna som måste elimineras. man måste tro! Skapa tillit, respekt, ärlighet. Och behålla den passionerade känslan, även om den självklart tar olika uttryck med tiden, men enligt min erfarenhet, kan passionen växa sig än starkare om man jobbar lite på det. Enormt viktiga ingredienser i ett förhållande. Vi vet det alla, men ibland är det inte helt lätt, för våra kännslor drar iväg med oss. Förnuftet säger en sak, hjärtat något annat, och kroppen har oxå sitt sätt att reagera på.

Sen kommer kriserna, 1-års kris, 2-års -kris, 7-års kris etc. men det är ju just tack vara dem som vi faktist ”ser vår partner”, förhopningsvis skriver om kontrakten med varanda, är ärliga i våra egna drömmar & önskemål om vad vi behöver i våra liv för att väaxa som människor. Är kärleken stark & sann, så utvecklar man detta tillsamamns, ger varandra stöd i önskningar och mål. Och då klarar man att utvecklas tillsammans. Att våga lyssna, se, känna och skapa nya framtidsmål, för vi utveckals ju som människor hela tiden, så det är klart att vi behöver nya livsuppgifter i våra liv. Och men en stor äkta kärlek, komunikation, ärlighet och respekt då fixar man det tillsammans.

Men inte är det lätt!!! jag befinner mig nog där nu, i en lätt 1-års kris, där allt rörs omkring och ställs på sin spets. Förnuften vet allt detta, men rädlsan stör mig.  Och stundom gör den mig till en ”galning”, för att i nästa stund lita till 100% på kärleken jag både känner och får. 

Men om man ser på det som en test, att ha en tenta, för att sen kunna gå vidare för ytterliggare en ny kurs på högskolan så är det bara att plugga på, skaffa insikt, och lära sig läxan och låta sin kunskap växa. När man går ut med högsta betyg, så vet man att det var värt det, och att när man väl har kunskapen är den lätt att bära. Man är både klokare och tydligare, man växer i livet…

Svea

/

Being in love is a wonderful feeling!

It lifts you, when get in to a new love, and in the same time it drives you crazy! Crazy in love!! We get energy while it also taking our energy. But sooooooo wonderful, don´t you think!! .

You meet someone it clicks with, fall in love, so far so good … but then, what happens next?!

Well, then starts the neet to ”work it out”, we starts to get to know the person in question in the depth, here usually we get lots of surprise, when we begins to see the whole person, see more than the top of the iceberg.
The same applies to ourselves, all of a sudden should we let somone in, to reveal ourself, show our deapht and inner secrets. And that can be extremely scary. But absolutley wonderful if you meet someone who can love you for the one we are! Which allows us to be the person we realy are. Honesty! We start to grow together. The realation is becoming something more than ”just” passion and burning desire, and we urge to have that person at our side. We need the closeness!!

Much is about fear / hope / wanting / needs / wishes. When you love someone, it can easily be associated with being afraid of losing that person. We may also be afraid to give everything of ourself. But it is precisely those concerns that must be eliminated. We must believe! Create trust, respect, honesty. And for me its extremly inportent to keep the passionate feeling, although it obviously takes many forms over time, but in my experience, the passion grow even stronger if you work a bit on it. Enormously important ingredients of a relationship. We know all this, but sometimes it is not easy, for our feelings takes us and give us untrust/fear etc. Our senses says one thing, our hearts say something els, and your body has also its way to react.

Then comes the crises (we can not avoid that, so just accept it, see it as a part of the ”school of life”), 1-year crisis, 2-years-crisis, 7-year crisis, etc. but it is precisely thanks to them that we actually ”see our partner for what they really are/want/need,” hopefully we can write ”new contracts” with each other, and are honest in our own dreams & wishes for what we need in our lives to grow as people. If the love is strong & true, we will develop together, give each other support in the desires and goals. And then pass it to an highet leavel. To dare to listen, see, feel and create the new future, of course, we evolve as human beings all the time, so it is clear that we need new life tasks in our lives. And although a great true love, comunication, honesty and respect when we make it together.

But it’s not easy! I am probably there now, in an easy 1-year crisis, where all this puts to its edge, head over heal.My sense knows all this, but fear bothers me. And sometimes it makes me a ”maniac”, for in the next secound be able to rely 100% in the love I have, and get from my partner.

But if we look at it as a test, to take an exam, to be able to proceed for additional new course at college so we can just had to study, do our homework as good as posible, get insight, and learn the lesson and make our knowledge grow. When we go out with honors and great diploma, we know that it was worth it, and that once we do have the knowledge, it is so easy to carry.We become both wiser and more clearly, we grow in life & love …

Svea

• Hur gör du för att hålla kärleken / passionen brinnande i ditt förhållande?
• How are you doing to keep the love / passion burning in your relationship?
• ¿Cómo hace usted para mantener el amor / ardiente pasión en tu relación?

• Vet du vart du går om du får en könssjukdom?
• Do you know where you go if you get a sexually transmitted disease?
• ¿Sabe usted dónde acudir en caso de contraer una enfermedad de transmisión sexual?

Det finns många sätt att hitta en livspartner. Mer och mer kommer nu alla dateing sighter, där man kan söka en partner som har de egenskaper man söker etc.

Jag vet flera av mina kompisar som hittat en matchande partner via dessa sidor. Andra hittar någon på clubbar, genom vänner, resor, m.m. Och det kan vara grymt svårt att verkligen komma i kontakt med någon som passar en.

Men vad jag hör av flera av mina singelvänner, för majoriteten av mina vänner är singlar, är att de börjar bli trötta på på letandet. Många vill ha någon att dela livet med, andra behöver ”bara” närhet /ömhet och-eller sex. Men någon form att umgänge söker nog de flesta.

Hur hittar man då någon, som man stämmer med, som vill samma sak?

Dating sighterna, hjälper ju till med detta, nya möjligheter öppnas, och man får helt enkelt mer att välja på, vilket gäller för alla.

Några av mina polare har berättat om att efter ett tag har det kommit fram att de faktiskt datat samma kille!!! Under samma tid!!!! Så det finns nog en rädsla för den seriöse, att springa på en partner som ser möjligheten i att ta för sig av hela ”smörgås bordet”.

Några andra av mina polare, vill desperat ha en partner, och blir totalt förälskade, tills den de datar sticker, då får de en ny förälskelse, eller hoppar tillbaka på den de datade innan.

Vem kan man lita på, och kan vi lita på oss själva? Vet vi vad vi vill ha? är det bara att ”ha någon” eller kan vi sätta krav på HUR vi verkligen vill ha ett förhållande?

Jag vet även att många någonstans tappar sitt självförtoende i hela dating grejen, vet att den de datar troligvis datar fler, och får svårt med tilliten.

Oavset vad anledningen är, så hör jag de flesta av mina vänner, knorra över hela grejen. Många söker ärlighet, uppriktighet, någon att lita på. Men ”dating -cirkusen” snurrar snabbare och snabbare, ingen vågar välja, eller satsa, och det leder kanske till många valmöjligheter, men också en stor osäkerhet.

För en del är det svårt att välja, vem vet det kanske dyker upp något bättre runt hörnet?! men det innebär ju att vi inte är säkra själva! Kanske både på oss själva, men också osäkra på vår parter, sak vi våga lite på henne/honom??!!!

Och om jag ser det till mig, jag har en partner sedan ett år, som jag älskar och verkligen ser som min livspartner, men han är grymt osäker på mig, frågar min varje dag om jag är säker på vad jag känner för honom. Och det är jag, så här får jag bara försöka visa honom min ärliga intention, och samtigit få honom att förstå att han måste bygga sin tillit till mig.

Jag tror att ärlighet är det som är viktigast i ett förhållande (och respekt). Utan den, kan vi förstöra ”true love”.  Så när ni hittar någon som ni känner skulle kunna bli viktig för er, som väcker er kärlek & känslor, visa det!  Tro på det! Och som jag alltid säger, det börjar i DEJ själv. Ger du osäkerhet, så smíttar det av sig. Våga ge allt för den du har starka känslor för. För du har inget att förlora, bara vinna. Grejen är att om du inte ger allt, kommer du heller troligvis inte ha en chans att få allt.  Detta gäller både i ett datingstadie och i ett fast förhållande, det tar liksom alldrig slut, utan vi måste jobba på det, hela tiden. Men å andra sidan är det ju helt underbart når någon jobbar för oss! När någon visar sin kärlek och verkligen vill göra allt för oss!!!

Kram

Svea

//

There are many ways to find a partner. More and more are all now coming ”dateing sights”, where you can find a partner who has the qualities you are looking for, etc.

I know several of my friends who found a matching partner through these pages. Others find someone when clubbing, through friends, travel, etc. And it can be so difficult to really get in touch with someone who suits you. The perfect match!

But what I hear from several of my single friends, the majority of my friends are singles, is that they are getting tired of the search. Many people want someone to share life with, others need to ”just” closeness / affection, and-or sex. But some form of interaction, are most of my friends looking for.

How do you find when someone who is compatible with, who want the same thing?

Dating sight are, of course a great way to find new possibitites to find a ”perfect match”, new possibilities are opened by it, and simply it may be more to choose between, which applies to all.

Some of my friends have told me that after a while, it has emerged thatsome of them is actually were meeting the same guy! During the same time!! So there’s probably a fear of the serious, that runs on a partner who sees the possibility of taking for himself/herself the whole ”smorgasbord”. (=lunch buffé)

Some other of my friends, want desperately to have a partner, and are totaly in love in that person, until the one they are dating run awaway and leave them behind, but so fast (too fast?) they find themself a ”new love”, or jump back on they were having an afair with before.

Who can you trust, and can we trust ourselves? Do we know what we want? It it that you only need to ”have anybody” besides you, or we can you put demands on how you really want your relation to be?

I also know that many somewhere loses his/her selfasteam throughout the ”dating thing”, ”knowing” that the the one they are dating probalbly are seing more partners in the same time, and may be difficult to trust.

No matter what the reason is, but I hear most of my friends, tinkering around the thing. Many are looking for honesty, sincerity, someone to trust completly. But the ”dating-circus” is spinning faster and faster, no one dares to choose, or bet, and it may lead to many choices, but also huge uncertainty. And that break us down.

For some, it is difficult to choose, who knows it might turn up something better around the corner?! but it would mean that we are not sure in ourselfs! Perhaps both in ourselves, but also uncertain of our partners, and the question is nagging us:-Can I trust her/him??!!!

And if I see to myself, I have had my realation now for a bit more than one year, I truley love my boyfriend and really thinks that he is my ”life partner”, for me it is super serious, but he is not sure about me, he ask me every day if I’m sure what I feel for him. And the great thing is that that is what I am. Sure. So I just try to show him my honest intent, and in the same time make him understand that he must build trust in me. That is his part of the work to do!

I believe that honesty is what is most important in a relationship (and respect). Without it, we can destroy the ”true love”. So when you find someone who you feel might be important to you, that arouses your love & feelings, show it! Believe it! And as I always say, it begins in yourself, with yourself. Do you give uncertainty, thats what you gonna get back. Dare to give all of you have strong feelings for. For you have nothing to lose, just win. The thing is that if you do not give everything, you will not probably not have a chance to get what you are looking for. This is true both in the dating stage and in a stable relationship, the ”work” never end, but we have to work on it, all the time. But on the other hand it’s quite wonderful when someone works for us! When someone shows their love and really want to do everything for us!

And…. give it a little time… to feel…get sure….and let it grow!!!!!!

Hug

Svea

• Är alla ”dating -sighter” bra eller dåligt? Öppnar de möjligheterna att träffa en möjlig partner, eller är det ett ”smörgåsbord” som gör att vi får svårt att välja?

• Are the ”dating-sights” good or bad? Do they opens the possibility to meet a potential partners, or is it a ”lunch buffé” which means that we find it hard to choose?

• ¿Son los ”dating-vistas” bueno o malo? ¿Se abre la posibilidad de conocer a un socios potenciales, o es un ”almuerzo bufé”, que significa que nos resulta difícil elegir?

Jag har lyssnat in min kompisar en del när det gäller deras förväntningar av en relation. Och vad som slår mig är att många söker ”något” hos sin käresta som de saknar i sig själva.

En del söker bekräftelse, men grejen är ju att vi först måste bygga oss själva, bekräfta oss själva. Andra söker en partner som kan lyfta dem, som för in nya vindar i deras liv. Men det är ju samma här, vi måste själva bidra med det!

Andra söker desperat att bli älskade, men hur kan vi bli det om vi inte kan älska oss själva? Vi är inte heller benägna att kunna älska någon annan helt och fullt och vi inte börjar med oss sjäva.

Någonstans kan jag se en egoistik önskan att få något av en partner, men vad är vi själva beredda att ge? Oavsett vad vi själva saknar, förväntar oss. Kan vi ge våra älskade vilkorslös kärlek? Och kan vi det utan att en förväntan på att få tillbaka något???? Med handen på hjärtat, hur många är det egentligen som vill ge allt de kan till den personen de älskar, utan att förvänta sig stordåd tillbaka.

I dagen samhålle har vi blivit lärda att ”förverkliga oss själva” satsa på oss själva, vilket är fantastiskt bra, för jag tror att det är grunden till allt. Att vi måste förstå oss själva & älska oss själva. Men vad är då målet med det?? Det känns som om att där tappar vi tråden! Stannar vi vi det steget så blir ju vårt självförverkligande egoistiskt! Men om vi från det, kan börja se vad andra behöver, och kunna dela med oss av vår styrka, det är kanske då den vilkorslösa kärleken får grogrund?!

Vi kanske ska börja fråga oss istället, vad kan jag ge, istället för,Vad kan jag få!

Svea

/

I have listened to my friends, of their expectations of a relationship. And what strikes me is that many are looking for ”something” in there sweetheart that they acualy are missing in themselves.

Some are looking for confirmation, but the thing is that we first have to build ourselves, acknowledge ourselves. Others are looking for a partner who can lift them, who brought new winds in their lives. But it’s the same here, we must help ourselves with it!

Others are looking desperately to be loved, but how can we be that if we can not love ourselves? Nor are we inclined to be able to love someone else completely, if we do not start to love ourself, and understand we do deserv to be loved.

Somewhere I can see a egoistik desire to get ”something” from our partner, but what are we prepared to give? Regardless of what our needs and wantings are. Can we give our loved unconditional love? And can we give without any expectation to get something back?? Honestly, how many are there who really want to give everything they can to the person they love, without expecting great things back.

In todays society, we have been taught to ”realize ourselves,” invest in ourselves, which is fantastic, because I think that is the foundation for everything. That we must understand ourselves & love ourselves. But what is the goal of it?? It feels like that where we lose the thread! If we stop at that stage, we will of course behave selfish! But if we can start to take the next step, after learning to love ourself, and start to look at other people with love, and begin to see the others needs, and to share of our own strength, it is perhaps where the uncondition love starts to grow?!

Maybe we should start to ask: -What can I give, instead instead of what can I get!

Svea

• Vad är den viktigaste egenskapen hos en partner?
• What is the most important characteristic of a partner?
• ¿Cuál es la característica más importante de una pareja?

Vad är det egentligen som händer når man helt plötsigt börjar få känslor för en vän?

Jag vet att många är rädda för att förstöra vänskapen och faktiskt håller tillbaka sina känslor. För man är rädd att man förstör vänskapen om kärlekesförhållandet inte skulle funka. Men då låter man ju rädslan styra…

Och jag vet oxå att det finns en del har hemliga känslor för en vän, men skulle aldrig våga erkänna det för ”personen i fråga” och ser vänskapen som den enda möjliga chansen att få vara nära den som de har starka känslor för. Är det ärligt? Mot sig själv i första hand, men även för den det handlar om?

Jag vet inte hur jag skulle ställa mig om jag hade en killkompis som var förälskad i mig, men bara ”låtsas” vara runt mej som en vän. Jag tror jag skulle bli förbannad, men oxå känna empati med honom…Och skulle jag kunna ha kvar honom som vän? Jag tror faktiskt att jag skulle skapa en distans,om än omedveten,  inte vara lika öppen, vänlig om jag visste att den personen hade en förälskelse i mig. Jag skulle ”vakta min tunga” / vara försiktig med vad jag säger /gör, så att han inte kan misstolka min vänskap till kärlelk. Jag skulle helt klart bli ”störd”.

Jag har en vän som just nu är i den situationen, och därför sitter jag och funderar lite över detta.

Kärleken drabbar ju oss, det är inte något vi väljer! Blir vi förälskade så blir vi förälskade, och det är ju minst sagt som ett spel på lotteri, dels att personen i fråga är en ”bra” person, samt att vad är oddsen för att han/hon får/har samma känslor för oss?!

Samtidigt  är det väl detta som är drivkraften i oss, att hitte den ”rätte” som också ser oss, som den rätte för dem. Att dethelt enkelt  klickar för båda.

Men tillbaka till dagens ämne, kan det vara några fördelar med att fli kär i en polare? Jag tror det absolut! Man känner ju varandra redan, vet en massa om hur man funkar, vad man har för gränser, vad som triggar en etc. Man har ju en öppenhet till sina vänner, det vet ju det mesta, med dem behöver man ju oftat inte ha några ”face” utan man är den man är. Helt öppet och ärligt!  Så det är väl egentligen en perfekt start på ett kärleksförhållande.

Men grejer är ju att båda måste känna samma, att  kärleken tar båda till en ny nivå i livet.

Så, oavsett vad det gäller i livet, ska man aldrig låta räddsan styra! Låter man nyfikenheten styra, får man helt klart ett innehållsrikare liv, kanske några extra hårda törnar, men defenetivt kommer man man dö lyckligare, och utan ånger för något man aldrig sa / utryckte / kämpade för.  Jag är förespråkare fr att vi alla  bör vara  ”sann mot sig själv”, och agera utifrån det.

Svea

• Hur väl känner du din partner?
• How well do you know your partner?
• ¿Qué tan bien conoce a su pareja?

What exactly happens when you suddenly begin to get love feelings for a friend?

I know that many are afraid to ruin the friendship and actually hold back their feelings. For those who fear the destruction of the friendship of a ”love relationship” would not work. But then of course we let fear control …

And I also know that there are some that have ”secret feelings” for a friend but would never dare to admit it for the ”person” and see the friendship as the only possible chance to be close to that which they have strong feelings for. Is it honest? Against himself/herself in the first place, but also for the person that´s ”the subject for the love”?

I do not know how I would imagine if I had a friend who was in love with me, but only ”pretend” to be around me as a friend. I think I would be pissed, but also empathize with him … And could I still keep him as a friend? I think that I would create a distance, albeit unconscious, not be as open, friendly if I knew that the person had a crush on me. I would ”guard my tongue ‘/ be careful what I say / do, so that he can not misinterpret my friendship to love. I would certainly be ”disturbed”.

I have a friend who is currently in the situation, therfore are my thinking in this derection. Lets see if she want to share some of her thinking in this blog later on…

Love affects us of course, it’s not something we choose! If we fall in love, we do fall in love. It is a bit of as a game of lottery. And is that that person a ”good” person, and what are the odds that he / she may be / have the same feelings for me? !

However I think this is the driving force in us, to find the ”right”partner /soulmate, which also sees us as the right partner for them. That it simply ”click” for both.

But back to today’s topic, it might be some advantages to fli in love with a buddy? I belive so, absolutely! We are familiar with each other already, knows a lot about how we works/are, what limits we do have, what trigger us, etc. We usally has an openness to our friends, they knows most things about us, with them we don´t need to show any ”face” we can be totlay as we are.. Openly and honestly! So it’s really a perfect start to a love affair. its perfect to acually firt now the person, before you start a realation..

But the thing is that both must feel the same, It takes two!

So, whatever the case in life are about, you should never let rthe fear control you! Let the curiosity steer instead, I belive this will absolutly give us a richer life, perhaps a few extra ”bumps” tough, but clearly it will be with a releifed feeling wen its time for us to die, cos we did everething we wished/wanted, and without remorse for something you never said / expressed the / fought for. I am an advocate for that we should all be ”true to ourselfs, and act accordingly.
It is you life!! Go out and fullfil your dreams & wishes!

• Har du nån gång blivit kär i en vän?
• Have you ever fallen in love with a friend?
• ¿Alguna vez has enamorado de un amigo?

Då kommer den tredje berättelsen här om otrohet.

Detta är en av mina nära vänners berättelse.  Hon har berättat detta för mig tidigare, och med tanke på mitt ämne i bloggen så bad jag henne skriva ner lite om vad som hände. Jag har valt att lägga in hela hennes story här rätt av, så här kommer hennes ord:

//- När jag var i 35:år åldern inräffade min otrohets historia, jag träffade en mycket ung man endast 21 år gammal och vi hade ett fantastiskt passionerat förhållande i kanske 3 månader, vi visste båda två att det var ett sexuellt förhållande och att det inte skulle bli något annat, han var väl medveten om att jag också var gift sedan många år tillbaka!
Men det jag kan tycka är konstigt (med mig själv) är att jag inte ångrar denna otroheten, varken just när det hände eller/och kanske jag ska säga inte så mycket efteråt, så klart, jag är ju inte stolt över vad jag gjorde men det skedde under en tid i mitt liv när jag fullständigt hade tappat greppet om mitt liv jag hade tappat bort ”mig” vilket jag pratade med min man om och vi bestämde att jag skulle ”kliva” av från vårt äktenskap en stund och ge mig själv tid att hitta vad jag ville med oss och framtiden.
 
  Det jag vill berätta är att livet inte och aldrig kommer att bli svart eller vitt det finns alltid en gråskala och med det menar jag också omständigheter som skapar att man gör saker som man i normala fall skulle förkasta, tex.jag tror verkligen inte på otrohet om man älskar någon och sig själv så tror jag inte att detta sker över huvudtaget!
 
Nåväl, när jag nu många år efter att detta skedde blev ombedd att skriva om detta så gav det mig också möjligheten att tänka igenom detta en gång till om varför det skedde över huvudtaget??
 
Vad jag tror är att det är så lätt att inte sköta om det man har, att var rädd om det och . Att se varningssignalerna när något är fel. Man sopar känslor och annat besvärligt under mattan för man kanske inte ens klarar av just då att identifiera vad som är fel, så var det för mig, jag kände mig bara värdelös, inget jag gjorde var tillräckligt bra dygnets timmar räckte inte till och jag tyckte faktistk inte att någonting var roligt längre allt var bara jobbigt………tungt….
 
Och mitt i allt detta så träffar man någon som man helt plötsligt blir otroligt attraherad av och som ”ser” mig och tycker jag är hur läcker, sexig och vacker som helst!!! Wooow…..jag vet patetiskt…
men inte just då och inte för mig!  Jag svävade på moln! Tänk att man kunde känna så igen…jisses!
Känna så av en beröring tex…man hade helt enkelt glömt bort detta…man gick på kärleksheroin helt klart!!!!! Jag blev en KVINNA igen, med allt vad det innäbär, inte bara nån ”maskin” som städa/stötta/fixa/snöt snoriga näsor & fräste köttbullar. Nån som alltid skulle  finnas tillhands för alla andra etc…
 
Detta dog sedan ut helt självklart av sig självt precis som vi hade förutsett och vi förblev vänner. Jag berättade inte detta för min man….kände att det inte skulle ge något gott med sig och jag återgick senare till mitt äktenskap…ja!!!.

..Som jag sa något var fel, men jag kunde inte formulera mig, det som sedan skedde något år efter detta var att jag gick in i väggen…blev tvungen att ”formulera” vad som var fel men behövde hjälp med att kunna se detta och få mina pusselbitar på rätt plats.
 
Idag är jag inte längre gift, jag har tagit in de pusselbitar jag saknade i mitt liv och är mycket lycklig idag och en mycket god vän även till min före detta man!!

..Och jag ÄR kvinna

Kvinna //
 
 

mmmm.. det är extremt viktigt att bejaka sig själv, sin egen glädje, sina egna behov, för när man glömmer bort sig själv, annapassar sig efter alla andras behov, så är det en bit som dör. Och då är man inte till glädje för någon. Vi är värda att må bra, och det är först då vi kan ge något till människorna runt om oss!

 Svea

//

Here comes the third story about infidelity.

This is one of my close friends’ story. She told this to me earlier, and cos of my topic in the blog I asked her to write down a little bit about what happened. I have chosen to put her whole story here right by, so here are her words:

/ / – When I was in 35: years age I did cheat on my husband, I met a very young man, he was only 21 years old and we had an amazing passionate relationship for about 3 months. We both knew that there was a sexual relationship and that there would be something else, and he was well aware that I was married for many years!

But what I can think is a bit strange (about myself) is that I do not regret this at all, not just when it happened or / and maybe I should say not so much afterwards, of course, I’m not proud of what I did but it happened during a time in my life when I had completely lost sight of my life, I had lost ”myself”. And I talked about it with my husband and we decided that I would ”step out” from our marriage for a while and give myself time to find what I wanted with me /us and the future.

What I want to tell you is that life is not and never will be only black or white, there is always a ”gray scale”, and by that I mean also circumstances that create that you do things you would normally reject, t ex. I really do not think its posible that infidelity will apear if you love someone and everuthing is working great between you two!

Well, when I now many years after this occurred was asked to write about this it gave me the chance to think through this one more time about why it happened at all?

What I think is that it is so easy to not care about what you have. And to see the warning signs in time, when something starts to get wrong. We maybe try to sweep our emotions and other inconvenient isues under the carpet, for you may not even be able just then to identify what is wrong, so it was for me, I was just feeling useless, nothing I did was good enough, the hours of the day was not enough and I thought infact nothing was fun anymore, and everything was just hard ……… hard ….

And in all this blue feeling I had, I meet someone that I suddenly become incredibly attracted to and He ”saw” ME, and I he founded ME delicious, sexy and beautiful at any time! Wooow ….. I know, pathetic …
But it was nor pathetic or stupid in that moment, not for me! I was floating on clouds! Imagine that you could feel again … Geez!
I had simply forgotten about this feelings … I went to the ”love of heroin” clearly !!!!! I was a WOMAN again, with all what that means, not just a ”machine” that clean / support / fix / blew snot noses & hissed meatballs. Someone who would always be available for everyone else, etc. ..

This then died out completely obvious by itself, just as we had anticipated and we remained friends. I did not tell this to my husband …. knew that it would not give any good, and I returned later to my marriage … yes!.

.. As I said something was wrong, but I could not express myself, what then took place some years after this was that I went into the wall … was forced to ”formulate” what was wrong, but needed help to see this and get my puzzle in the right place.

Today I am no longer married, I have submitted the puzzle I were missing in my life and am very happy today and a very good friend even to my ex-husband!

.. And I feel like a WOMAN

Woman / /

mmmm .. it is extremely important to affirm ourself, our own joy, our own purpose, for when you forget yourself, and only try to fulfill with all the needs of others, it’s a bit of dying. And then you are not happy with anything. We deserve to feel good, and it is only then we can give something to the people around us!

Svea

Okey, då kommer den andra återberättelsen om otrohet.

En av mina vänner, en kille,  har upplevt följande:

Han träffade en tjej, de blev otroligt förälskade och inom 2 år hade de gift sig. Efter bröllopet kände tjejen att hon ville lätta sitt hjärta och berättade att hon varit otrogen med sitt X, innan bröllopet. Men att hon vill att min vän skulle veta om detta.

Min vän tog det bra, funderade, och kände att okey, bra att hon vill vara ärlig, och att inget ska komma emellan oss, så efter att ha vägt för & nackdelarna mot varanda så bestämde han sig för att han ville försöka att få äktenskapet att fungera. Och att kärleken till tjejen var större än ”själva sveket”. Så de försökte, tiden gick, men på något sätt hade detta kommit emellan dem. Äktenskapet började  knaka i fogarna. 

Min väns självkänsla minskade, han tappade sig själv, och någonstan glömde bort vem han var.

Då hände det! Han blev uppvaktad av en annan tjej, som var grymt intreserad av honom. Hon började söka upp honom, ställa frågor som: Okey, men om du är gift, varför ser jag dej då aldrig med din fru, du är alltid ensam?! Hon hade bestämt sig för att få honom, och hade väl någon form av hopp att han kanske med tiden skulle ge upp sitt ”dåliga äktenskap”.

Men det viktiga var att  hon fick honom att vakna upp och börja titta på sig själv med nya ögon. Hon fick honom att inse sitt eget värde, och att vi alla är rätt att bli älskade för de vi är!  Och de inledde ett förhållande. Han tänkte, att min fru har faktiskt gjort det mot mig, så kan jag också göra det nu. Och den här tjejen gjorde honom gott, precis vad han behövde just då faktiskt! (Det finna alltid en menign med möten, det är min personliga åsikt. Men det behöver inte betyda att man ska leva resten av livet! Ibland är det faktiskt bara här och nu och alla möten gör skillnad!)

Men han glömde 3.e part. Den nya tjejen. Hon blev riktigt förälskade i honom och ville att de skulle starta ett förhållande tillsamans, och hon blev uppriktigt besviken / ledsen då han hävdade: -att han var redan gift, och det visste hon när hon började uppvakta honom!

Det var då först som han”vaknade upp”,när han såg tjejens reaktion som han  fattade  ”vad har jag gjort!”  Han insåg att han sårat den nya tjejen,  det handlade ju faktist inte bara om honom och hans fru längre. han mådde riktigt dåligt på grund av sin egen handling mot en person som var en otroligt fin hjälp för honom.

Menhur som helst, han älskade förtfarande sin fru, kärleken fanns kvar, och han hade aldrig haft någon tanke på att bryta äktenskapet.Han berättade detta för tjejen,  och sa att så var det, och han ville fortsätta jobba på sitt äktenskap, och bröt omgående med henne som han hade bedragit sin fru med.

Tjejen förstod, visste ju vad hon gett sig in på, det var hon som indikerat på att vara med honom trots att han var gift.  Sa att hon var väl medveten om vad hon gett sig in på, men ville ta chansen, för hon hade varit förälskad i honom på avstånd under en tid.Hon sa att jag ger dej tid, red ut ditt äktenskap, och jag tror på det vi har, du ska bara ”bli färdig först”. Jag väntar…

Han berättade för sin fru vad som hänt, att han hade inlett att förhållande med en annan tjej, men insåg att det var sin fru han älskade och ville de skulle försöka hitta tillbaka igen.

Frun blev galen, skulle döda honom, och senare hotade med att ta sitt eget liv (stort passions drama alltså) Men samtidigt började  hon förstå vad som hänt, hur hennes handlingar hade bidragit till detta, och insåg att han hade blivit väldigt sänkt av detta, att han mådde ritkigt dåligt, men först nu såg hon honom, och därmed även började fatta att hon höll på att förlora honom, och deras kärlek till varandra.

Så de började om igen, bytte ort, och försökte få äktenskapet att blomstra. Men hon började bedra honom igen efter ett tag. Och när han fick veta detta, så fans det ingen återvändo. Det hade gått för långt, de gick inte att reparera, respekten & tilliten var förstörd, körd i botten. Och de bröt upp.

Hur gick det sen då?

Jo tjejen som som han var otrogen med, fick han någon form av vänskap med. Hon var ledsen länge, hade svårt att glömma det de hade tillsammans, men som ni vet, tiden läker alla sår, och i dag har hon hittat en ny kärlek, och är gift sen ett år tillbaka.

Tjejen hanvar gift med, har ny pokvän sen ett par år, men ringer min vän fortfarnade, säger att hon vägrar att släppa honom, och vill ha honom tillbaka!

Min vän har ett nytt förhållande, han har hittat sin soulmate! En riktig toppen pingla faktiskt, nämligen mig

Svea

I morgon kommer ytterligare en ny story…

//

Okay, here comes the other story of infidelity.

A friend of mine, a guy, have experienced the following:

He met a girl, they were incredibly in love and within 2 years, they got married. After the wedding the girl felt that she wanted to ease her heart a bit,and told him that she had been unfaithful with his X, before the wedding. But she wants to be honest to my friend and wanted to tell him about this.

My friend took it well, thought about it, and felt okay, good that she wants to be honest, and its good that she don´t want that nothing should come between us, so after weighing the good &bad against it he decided that he wanted to try to get marriage a chance. And that love to his wife was bigger than ”the betrayal”that she did against him. So they tried, time passed, but somehow this had come between them. The marriage began to creak.

My friend’s self-esteem fell, he lost himself, and acually forgot who he really was.

Then it happened! He was courted by another girl, who was so Interested of him. She began to look up to him, and asking questions like: Okay, but if you are married, why do I never see you together with your wife, you’re always alone?! She had decided to get him, and had probably some kind of hope that he might in time would give up its ”bad marriage”.

But the important thing was that she got him to wake up and he started to see at himself with fresh eyes. She got him to realize his own value, and that we all are all entitled to be loved for who we are! So they began an affair. He thought that my wife has actually done it against me, I can also do it now. And this girl did him good, just what he needed at that moment actually! (There is always a menign with meetings, it is my personal opinion. But that does not have to mean you are meant to live the rest of their lives, sometimes it is really only here and now and all meetings makes a difference!)

But he forgot the 3rd party. The new girl. She was really in love with him and wanted them to start a relationship together, and she was sincerely disappointed / sad when he said:-I am already married, and you knew that when when we started this afair, you walked into it with open eyes!

But this was what ”woke him up” when he saw the girl’s reaction as he realized the fact of ”what he had done!” He realized that he hurt the new girl, it was not anymore just a matter about him and his wife. They were now 3, feeling bad. He felt really bad because of ihis own action against a person who was incredibly helpful for him. The third person, the girl!

However, he knew that he still loved his wife, the love for her was still strong for her, and he had never had any intention of breaking the marrage with her.He told the girl about what he felt, and said that he wanted to continue working on their marriage with his wife, and broke immediately to her that he had betrayed his wife with.

The girl knew, knew what tried to do from the beguining, it was she who indicated to be with him even though he was married. Said she was well aware of what she embarked on, but wanted to take the chance, for she had been in love with him from a distance during some time.She said I give you time, rsolve out your marriage, but and I believe in what we have, you should just ”be finished with your marrage first.” I’m waiting for you …

He told his wife what had happened, that he had initiated the relationship with another girl, but realized it was his wife he loved and wanted them to try to find otheir way back again.

His wife went crazy, she said she would kill him, and later threatened to take his own life (great passion drama, inded! ) But at the same time she began to understand what happened, how her actions had contributed to it, and realized that he had been extremely reduced by this that he was feeling rreally bad in the marriage for a long time, but first now she saw it, how change he had became during there time together and she began to understand she was about to lose him, and their love for each other.

So they started over again, changed the place of living, and tried to get marriage to fblossom again. But she began to deceive him again after a while. And when he found this out, there were no turning back. It had gone too far, the marrage could not be repaired, respect & trust was destroyed, driven into the ground. And they broke up.

What happened then?

Well the girl that he cheated with, they developed some sort of friendship. She was sad for long time, had a hard time to forgetting what they had together, but as you know, time heals all wounds, and today she has found a new love, and married a year ago.

The wife he were married to, has a new boyfriend since some years ago, but calling my friend still, says she refuses to let him free and want him to come back!

My friend has a new relationship, he has found his soul mate! A real superchic indeed, and that is me;)

Svea

Har du upplevt otrohet? Det kanske är du som varit det, eller blivit utsatt för det genom din partner.  Frågan är VARFÖR ”behöver” vi vara det?

Anledningarn kan ju så klart vara många. Men behöver det alltid vara till skada för ett förhållande?

Och behöver din partner få reda på det? Jag tror att anledningen till varför man säger det är avgörande. för  vill man ”bara lätta sitt hjärta” för att få bort sitt egna dåliga samvete, så tycker jag det är egoistisk handling. Men gör man det för man ärligt vill börja bygga upp relationenigen, fundera bakåt, varför gick det snett, då kanske vi kan  eliminera och stärka vårt förhållande, jag det tror kan vara grymt bra.

Men en annan viktig fråga är också, Vad är otrohet? Var går gränsen? Är det när man har Sex som det räknas som otrohet? Eller vid kyssar? Hur räkans en flört? Om din partner viskar heta ord i en annan tjejs öron, är han otrogen då?

Är det möjligt att vara  otrogen om man har ett tillfredställande och lyckligt förhållande? Jag personligen tror inte att om förhållandet är starkt, kärleksfullt & äkta, att det det är möjligt, men det är min personliga åsikt.

Kan otrohet få fart på ett ”knakande förhållande?

Är den som är otrogen ”bad”?

 Hmmm..Jag tror vi alla har olika gränser. Det viktiga i ett förhållande är att kanske klargöra för din partner(och dej själv), vad som är Okey / inte är Okey för dej, vart du har dina gränser, men även lyssna in din parter. Efter allt så handlar ju alltid om respekt, förtroende, tillit. Vet du var du har dina gränser, helt ärligt? Alltså både vad du tillåter dej att göra, och det du tillåter din partner? Har ni samma ”regler”?

Jag har inte varit otrogen i någon av mina relationer, och vad jag vet så har de inte varit det mot mig. Men som sagt, jag vet inte.  Men när jag ser till mig själv så har jag helt klart närhet till svartsjuka, och jag vet att jag troligvis skulle bli skogtokig om min kära kom hem och sa att, Sorry Svea, men jag har gjort en grej….. AHHHH… Var är köskkniven, den stora vassa!!! Grrrrrrrrrrrr……..

Men med handen på hjärtat, om situatuinen skulle vara annorlunda…när jag lugnat min bevsikelse, och orkar lyssna in honom, och om det fanns förmildrande omständigheter, skulle jag kunna ta tillbaka honom då? Ärligt talat så vet jag inte. Men jag vet att många återförenas efter ”att ha skuttat över ramarna och kollat in gräset hos grannen”.

Hur som helst,  jag har några av mina nära vänner som har upplevt det. Och jag ska här berätta något om deras erfarenhet av det. Först ut kommer följande återberättelse:

Story 1:

En av mina vänner, var i ett  långt förhållande med en kille, som var notoriskt otrogen mot henne. Typ, alla visste, utan hon så klart. Under denna tiden bodde vi inte i samma stad, och efter ett tag nådde ryktena även mig, från många olika källor. Jag ringde upp henne, berättade vad jag hade hört på omvägar. Det blev knäpptyst i andra sidan av luren. jag kan säga att det inte alls kändes trevlig att behöva säga det på distans. Men jag sa som det var, att många berättade mer eller samma sak, och att jag har inte sett det med egna ögon, men jag måste kolla om DU är medveten om vad som alla pratar om. Hon sa after ett tag… Okey, jag hör vad du säger, jag ska ta och kolla upp detta.

Vilket hon gjorde, och alla kunde berätta att så var fallet! ALLA visste, till och med alla på hennes arbetsplats, visste! Och killen erkände, ganska så snart.

Hon bröt ihop fullständigt efter detta. Vad som sårade henne mest var faktist att ingen sagt något! Hon kände sig asdum!! Och hon skapde bilder av honom med dessa brudarna i alla möjliga situtioner, och helt enkelt sänkte sig själv, rejält! Grejen är att hennes självkänsla fick sig en rejal knäck, och fick gå på terapi i nästan 2 år. 

Men, tiden gick, hon började fokusera på sig själv och sitt välbegfinnande, hon blev både starkare och vackrare än någonsin, och vad tror ni hände då!!!!! Jamenvisst!!!! Hon träffade sin ”soulmate”, så klart! En underbar kille,  som avgudar henne över allt annat! Jag blir så glad när jag ser dem!!! Äkta kärlek!!!  De har varit mina förebilder länge, och de bevisar att det faktiskt finns hopp om det!!

Men… det är inte slut här…. Grejen är att denna killen var gift, hade 2 barn när de träffades! Så… han var alltså otrogen.

Men det viktiga är här att de är faktist rätt för varandra,  jag är övertygad om att de är varandras själsfränder! Och han hade troligvis levt på en lögn i sitt tidigera relation, det fanns ingen kärlek mellan honom och hans X-fru. Och X-frun har en ny lycklig relation också, så efter att de alla fått gå igenom en del tuffa erfarenheter, så har de ändå hittat rätt.  Som jag sa i går när vi skrev om svartsjuka: Vi är värda att bli älskade för de vi är, vi måste bara inse det!!!

I morn kommer jag återberätta  yterliggare en Otrohets story, som har en annan utgång & händelseförlopp.

Svea

PS: Kärleken kan ta många vägar, men till slut hittar den fram och rätt!!!

//

Have you experienced infidelity? Perhaps you were the one who did it, or maybe you been exposed to it by your partner. The question is why the ”need” of Cheating apears in the first place?

The reasons may of course of course be many. But need it always be detrimental to a relationship?

And need your partneralways to know about it? I think the reason why they say it is crucial. if the reason to tell only is cos you just wanna get rid of his your own bad conscience/”ease upp your heart” I think it’s selfish act. But do you do it because you honestly want to start building up the relationship again, thinking back, why it went wrong, then maybe we can eliminate and strengthen our relationship, I think it can be absolutley good. Cos, how long time can we live ”on a lie?”

But another important question is, What is infidelity? What are the limits? Is it first when you have sex as it counts as infidelity? Or bye kisses? How counts a fling? If your partner whisper hot words in another girl’s ear, he is cheating then?

Is it possible to be unfaithful if you have a satisfying and happy relationship? I personally think that if you have a relationthat´s strong, loving & true, that it is not possible, but it is my personal opinion. If you are happy with your partner, you don´t see other ”attractions”.

Can infidelity ”save”a ”cracking relationship? I know this happend for some…

Anyway, I think we all have different limits. The important thing in a relationship is to perhaps make it clear to your partner (and yourself), what is Ok / not Ok for you both, make clera what your limits are, but also listen to your partners. After all, as it always is about, is to keep respect, trust, honesty. Do you honestly know what your limits is in this? Does your partner allow you to do what he/she is doing? and do you allow your partner to do what you are doing? Do you have the same ”rules”?

I have not cheated in any of my relationships, and what I know they have not been there on me eather. But as I said, I do not know, maybe the did, without my knowledge. But when I look at myself and I have clearly easy to get jealous, so I know I probably be absolutley crazy it my beloved one came home and said:- Svea Sorry, but I have done a ”thing” ….. AHHHH … Where is the knife, the large and extreamli sharp one! Grrrrrrrrrrrr ……..

But honestly, when I calmed mine desapointment, and get the strength to listen to my partner, and if there were extenuating circumstances, I might take him back then? Hmm …honestly, I do not know. But I know that some couple make to reunion again after ”having cheating, searching if ”the grass were greener at his neighbor.”

Anyway, some of my close friends who have experienced ”this cheating-stories”. And now I will tell you some about their experience from it. First up will be the following story:

Story 1:

One of my dear friends, was in a long relationship with a guy, who was notoriously unfaithful to her. And everybody knew, but she did not had a clue about it. During that time we didn´t lived in the same city, and after a while lots of rumors about his cheating also reached me, from many different sources.So I called her up, told her what I had heard. When I did, It became totaly silent in the other side of the phone. I can say that it didn´t felt nice to tell her this on a distance. But I told her exactly was I were told, many people were telling me the same things, and that I have not seen it with my own eyes. Ant that I have to check if you are aware of it or not cos this is what everyone talks about. She said after a while … Okay, I hear what you say, I’ll check this out.

Which she did, and everyone could tell her that this was the case! Everyone knew, even all her colluegas at her work, knew it! And the guy confessed, quite so soon.

She broke down completely after that. What hurt her most was that nobody Actually said something! She felt so stupid! And she skapde pictures of him with these chicks in every possible situations, and simply lowered herself totaly! The thing is that her self-esteem got totaly down, and she had to go to therapy for almost 2 years.

But, time passed, she began to focus on herself and her vwellbeing became stronger and also more beautiful than ever, and what do you think happened then !!!!! Well Sure!! She met her ”soul mate”, of course! A wonderful guy who adores her more than anything else! I get so happy when I see them! True love! They have long been my role models, and they prove that there is indeed hope for it!

But … it is not over here …. The thing is that this guy was married, had 2 children when they met! So … He was also cheating.

But the important thing here is that they are rso ight for each other, I am convinced that they are each other’s soul mates! And he had probably lived on a lie in his earlier relationships, there was no love between him and his X-wife. And the X-wife has a new happy relationship too nowadays, so after they all had to go through some tough experiences, but today they all found the right place for them. As I said yesterday when we wrote about jealousy: We deserve to be loved for who we are, we just have to realize it!

Tomorrow, I will recount another story about this issue, which has a different outcome.

Svea

PS: Love can take many paths, but it will always come true, as long as you are true to yourself!

• har du upplevt otrohet?
• have you experienced infidelity?
• ¿Ha experimentado la infidelidad?

Svartsjuka kan vara en grymt förstörande kraft, som kan ödelägga även den största kärlek. Och att vara svartjuk är jobbigt för alla inblandade.

Jag tror att vi alla är väl medvetna om det, men likväl ”poppar den upp”. Jag har själv känt den, och jag har haft partner som varit enorm svartsjuk. Tyvärr förgiftar den kärleken om man inte kan jobba bort den, man orkar helt inte fortsätta ett sånt förhållande, och ibland blir utgången att man helt enkelt bryter upp.

Men med handen på hjärtat, jag tror man måste jobba lite med sig själv här, få bukt med sin egen känsla, identifiera vad det är som framkallar den, varför får jag denna reaktionen, för båda parter i ett förhållande far ju illa av det, och kärleken förmörkas. Men om inte var och en av oss tar ansvar för vår egen känsla kommer vi nog tyvärr upprepa detta beteendet i varenda nytt förhållande.

Vad beror då svartsjukan på? Försök att ärligt titta på dej själv och ditt förhållande, var i ligger problemet?

Först 2 saker:

1) Svartsjuka med anledning: Vår partner kanske inte är rak och ärlig mot oss, och på så sätt skapar denna känslan i oss tex. Flörtar vilt, är otrogen, negligerar oss etc… anledningarna kan så klart vara många, och vi triggas av olika anledningar.

2) Svartsjuka utan anledning. Vi kanske har den mest trogna, uppmärsammande partner, som inte skapar någon anledning till att vi ska känna svartsjuka. I detta falllet så har vi det i oss, och bör ta reda på varför, och försöka börja med att jobba bort den.

En anledning är troligvis osäkerhet, här kan det både vara osäkerhet på sin egen ”tillräklighet”, samt att man är osäker på sin partner, är han sann mot mig/älskar han mig/ vill han ha någon annan/ hon där är ju assnygg, kanske min partner hellre vill vara med henne, hur kan han älska MIG?? etc… Här finns millioner olika känslor inbakande så klart. Vilka har du?

Tiilit! Även här handlar det om tilliten till oss själva, men ocksa att faktist lita till vad vår partner säger. Lita på hans/hennes ord handlingar. En kompis sa till mig en gång när jag var grymt misstänksam mot en kille jag datade: – Svea, du måste välja att tro på hans ord, säger han så, så ska du tro på det, tills motsatsen är bevisad. Och det kan jag säga var inte helt lätt, men jag gjorde det. Och jag blev lättare i mitt hjärta, resultatet blev att jag blev mer positv, och postiva vibbar spriders sig!!! Istället för att sprida misstänksamhet och negativa vibbar.

Kontrollbehov. mmmm… detta kan också vara en anledning, vilket inte är okey, inte för någon av oss att ha/känna. Släppt det!!! Visst är det grymt läskigt att tänka på att den man älskar, kanske försvinner, hittar en annan etc… Men man måste låta kärleken flyga fritt!!  Man kan inte låsa in den i en bur. Når du släpper kärleken fri, och den väljer att komma till dej, då vet du att den är hos dej av rätt anledning! Och slipper känna osäkerhet, tvivel m.m. Så pröva det! Jag lämnade ett förhållande på grund av just detta, killen superkontrollerade mig, det funkar inte att leva ett liv med bojor, även om det är kärlekens bojor, man tappar livsgistan och blir kväd. Ett praktexempel på att förstöra kärlek.

Egoism. Ja, även detta kan vara en anledning till svartsjuka! Man vill behålla det för sig själv. Man kanske inte ens älskar partern i fråga, men man håller kvar till man hittar någon bättre, eller av bekvämlighet ”att ha någon”, som man inte ens är intreserad av. Fel fel fel!!!! Släpp taget, låt den personen hitta kärlek någon annastans, för det är vi som sagt alla värda! Och då öppnar du ju även upp för dina egna möjligheter, att träffa din ”soul mate”. Egoitm är inte okey! Min Min Min!!!!  Men man kan aldrig äga någon! Och ingen kan äga dej!!!

Som jag sa innan, släpp kärleken fri, ha hopp & tillit, och  kommer den tillbaka till dej så är den troligvis sann, Om inte, så var det ju inte rätt för dej, eller hur!! Och du måste inse ditt eget värde, vi är alla värda att bli älskade för de vi är.

Jag tror att om man kan försöka få bukt med svartsjukan, så får kärleken en möjlighet att växa sig starkare, man fokuserar helt enkelt då på de positiva sidorna i ett förhållande, blir mer uppskattande mot sin partner, och man får också det tillbaka.  Istället för att lägga sin kraft & fokus på de negativa energierna som svartsjuka är.

Så mitt tips är försök att jobba med din tillit och kärlek till dej själv som ett första steg, sedan bygger du din tillit för din partner. Det funkar!!!

Svea

Jealousy can be a cruel destructive power that can destroy even the greatest love. And being jealous is tough for everyone involved.

I think we all are well aware of it, yet ”it pops up”. I myself have experienced it, and I have had partners who were super jealous. Unfortunately that will poisons the love, if you can not work it off, it totally does not cope to continue a relationship like that, and sometimes there is only one sulution: To simply break up.

But honestly, I think wa all have to work a little with ourself here, to overcome our own sense, identify what it is that causes it, why do I get this reaction, for both partners in a relationship will be damaged by it, and love darkened. But it we don´t take responsibility for our own feelings /actings, we will unfortunately repeat this behavior with every new relationship. On and on and on….

What is the jealousy caused on then? Try to honestly look at yourself and your relationship, in what lies the problem?

First 2 things:

1) Jealousy with reason: Our partner might not be straight and honest to us, and that creates this feeling in ourselfs example. Flirts, game, unfaithfulnes, they ignores us, etc. .. Reasons may of course be many, and we are triggered for different reasons. What trigger you?

2) Jealousy for no reason. We may have the most loyal, honest partner, which does not create any reason for us to feel jealous. In this case we have it in us, and should find out why, and try to begin to work with it. Simply, start to solve your personal probs.

One reason is probably uncertainty, this may well be the uncertainty of our own ”adequacy”, and that you are unsure of your partner, Is he true to me / does he loves me /maybe he wants someone else / Oh that girl is drop dead gorgeous, Maybe my partner would rather be with her, How can he love me?? etc. .. There are millions of different feelings baked into this kind of feelings. What is yours?

Trust! Although this is about to trust in ourselves, but also to Actually rely on what our partners say. Trust his words and actions. A friend told me once when I was super suspicious of a guy I dated – Svea, you must choose to believe in his words, If he says so, then you have believe it, until proven otherwise. And I can say was not easy, but I did it. And I started to feel more easily inside me, so the result was that I became more positv, and postive vibes spread! Instead of spreading suspicion and negative vibes.

Control. mmmm … this can also be a reason, which is not okay, not for any of us that feel. Release it and let it go! It is so scary to think that the one you love, may disappear, find another, etc. .. But you have to let love fly free, like a bird! You can not lock it in a cage. When you release the love to fly high, and it choose to come straight back to you, then you know that you are loved by the right reason! And do not have to feel uncertainty, doubt, etc. So try it! I left a relationship because of just that, the guy was so super jealous and checked me every sec and in everything, doubted me in everything,(he put me in the cage) But it does not work to live a life in shackles, although it is love’s fetters, you lose lthe spirit and joy for life and becomes filled of sorrows instead. A prime example of the destruction of love.

Egoism. Yes, although this may be a cause for jealousy! We want to keep it for ourselfs. We may not even love our partner, but we keep them until we to find someone better, or of our needs ”to just have someone around” who we don´t even are interested in for the right reasons. Bad Bad Bad!! Let go, let that person findtrue love with someone els, for he/she is worth that! And this will also of course open up for your own opportunities, to meet your ”soul mate”. Egoism is not okay! Mine Mine Mine, should not exist in our hearts!! We have to realise that we can not own another person. never And nobody can own us!

As I said before, set the love free!Try to have hope & faith, and it it returnto you, it is probably true genuin love you get, if it not returns, you ahve to realize it was not right for you! I wnat you also to realize your own worth, we all deserve to be loved for who we are.

I think if we can try to overcome jealousy, we will get the opportunity to grow stronger in our love, and start to focusing simply on the positive aspects of a relationship, probably become more appreciativeand greatful of our partner, and you may also get just tha back. Instead of spending our strength & focus on the negative energies that jealousy acually are.

So my advice is try to work with your trust and love for yourself as a first step, then you will build your confidence in your partner. It works!

Svea

• Är du svartsjuk?
• Are you jealous?
• ¿Estás celoso?

Upplever du dej som sensuell? Är sensualitet något som är viktigt för dej? Kanske har du inte ens tänkt på det…

Jag vet inte om du har läst Paulo Coelhos bok,  BRIDA,  i kort handlar den om en tjej som söker sin ”soul mate”, andlighet,passion,  magin i livet  m.m. Men den handlar även om att bejaka sin sexualitet.

citat: ”-den som hanterar sex vet att hon står inför något som  bara når sin fulla intensitet när man förlorar kontrollen.  När vi är i säng med någon ger vi den personen vår tillåtelse att inte bara komunicera med vår kropp, utan också hela vår personlighet. Det är de mest grundläggande krafterna i livet som kumuniceras här, oberoende av oss- och i det ögonblicket kan vi inte gömma vilka vi är… Inga masker, inga färdiga svar, inga hedersamma  utgångar betyder något. När det gäller sex är det svårt att lura den andra – för där visar vi vilka vi verkligen är.

Med detta menar Coelho att sexualitet och rädsla går hand i hand. Och  för att kunna ge sig helt och fullt så uppmanar han i boken att använda alla dina sinnen! Grejen är få  dem i total samverkan.

Vad har det då med sensualitet att göra?

Nästa gång du ska ha sex med en partner, testa då att sätta dej i kontakt med alla dina 5 sinnen.

Försök att ”aktivera” och öppna upp alla dinna sinnen innan, bli mer ”sensitive”.

Lyssna till din partners ljud! Hur påverkade de dej… (ljud kan vara oerhört stimulerande)

 Se honom /henne!, se allt det som du tycker om, se  förändringen i ögonen  allt eftersom ni närmar er varandra!!! (väldigt upphetsande att se hur extasen växer i din partnes ögen, du kommer reagera direkt)

Dofta in han /hennes kroppsdoft, är den olika på olika dela av kroppen? (doft påverkar oss super starkt, känn den)

Känn, använd dina fingrar, hur känns din hud mot din partners hud, smek etc. (kroppskontakt startar massa processer i kroppen)

Smaka! Använd mun & tunga för att verkligen känna smaken av din parter. Och försök att känna tillbaka, hur känns det, hur reagerar din kropp på det din partner gör.

Bli uppmärksam på dina sinnen, och du / ni  kommer få en fantastisk upplevele. Och en ökad närhet till den sexualitet genom din sensualism.

Svea

By the way, någon kommentar om det 6 sinnet? (troligvis det viktigaste av alla sinnen)

//

Do you experience yourself as sensuel? Sensuality is something that is important for you? Maybe you have not even thought about it …

I do not know if you’ve read Paulo Coelho’s book, Brida, in short it is about a girl who seeks her ”soul mate”, spirituality, passion, the magic of life, etc. But it is also about how to affirmer the sexuality.

quote: ”Which deals with those six knows that they are facing something that only reaches its full intensity when you lose control. When we are in bed with someone, we give that person our permission to not only comuni catering with our bodies, but also our entire personality. It is the most basic forces in life that comunicates here, independent of us and in that moment, we can not hide who we are … no masks, no ready answers, no honorable exit means something. When It Comes to sex is it difficult to fool the other – For which we show what we truly are ”…

I think Coelho mean that, sexuality and fear go hand in hand. And to make themselves fully so he calls in the book to ”use all your senses”! The thing is getting to them in total synergy.

What has that to do with sensuality, then?

Next time you have sex with a partner, then try to put yourself in touch with all your 5 senses.

Try to ”activate” and open up all of you and your senses before, and become more ”sensitive”.

Listen to your partner’s sound! How do they Affect You … (sounds can be extremely stimulating)

 See him / her, see everything that you like, see the change in the eye as you approach each other! (very exciting to see how ecstasy groews in your partner’s eyes, you will respond directly)

Smell in his / her body odor, it is different in different share of the body? (odor affects us super strong, feel it!)

Feel, use your fingers, how do you feel your skin against your partner’s skin, caressing, etc. (body contact for a Sure Start processes in the body)

Taste! Use the mouth & tongue to really get the taste of your partner. And try to feel back, how does it feel, how your body reacts to it your partner is doing. Be curious!

Be aware of your senses, and you will get a fantastic experience. And increased proximity to the sexuality in your sensuality.

Svea
By the way, any coments about the 6 sense?! (Maybe the most importan one, of all)